Kanske den finaste Elliott Smith covern jag har hört. Svårt att toppa Elliott i hans originalversioner, men den här har väldigt fint gitarrspel och gillar Garzas mörka röst.
I dag är det 10 år sedan Elliott Smith dog.
Har försökt mig på en “Introduction to… / Best of”, du kan lyssna på den här.
Det är 9 år sedan Pixies gav ut något nytt material, och med tanke på att Kim Deal lämnade bandet för två veckor sedan så räknade man ju inte direkt med något mer från bandet, kanske någonsin.
Bagboy är dessutom inte heller så dålig, som man kanske befarade från ett band som hade sina heydays för 25 år sedan. Låten är baserad på en några år gammal demo till ett filmprojekt som aldrig blev av.
I lördags så var det avslutning för årliga European Design Awards, i år i Belgrad.
3 av 4 av mina bidrag blev uppmärksammade.
Silver för hemsidan till Andreas Kleiberg.
Brons för hemsidan till ALU Mind.
Och designen för norska Norwegian Ambassadør (vodka) var en finalist.
I övrigt så fick Bleed guld för vår egna site, brons för Grafill och Coop Himmelb(l)au var en finalist.
Just nu håller jag på att jobba med min portfolio, den kommer förmodligen att finnas på Sans Colour, men ev. på denna adressen. Då flyttar bloggen till /blog.
Deerhunter kommer med sitt efterlängtade nya album Monomania 7 maj. Igår så spelade de titelspåret hos Jimmy Fallon. Sjukt bra (såklart). Bradford Cox framstår mer och mer som ett geni och en av de bästa / mest kreativa musikerna på en väldigt, väldigt lång tid.
+ för Johnny Thunders-looken också.
Håkan Hellström har släppt sin första singel Det kommer aldrig va över för mig från albumet med samma namn som släpps 17 april.
Singeln påminner ju onekligen om The Killers – When You Were Young eller Johnossi – Dead End, eller är det kanske är så att Johnossi också liknar på The Killers? Man kan även hitta spår av U2 New Years Day. Han tar sig friheter som vanligt, diskussionen uppstår som vanligt. Det stör mig dock inte, alla inspireras.
Hur som helst, jag tycker singeln bådar väldigt gott inför albumet.
Albumet kommer innehålla 11 låtar.
Låtlistan
01 Peace N Luv
02 Det Kommer Aldrig Va Över För Mig
03 Du Kan Gå Din Egen Väg
04 När Lyktorna Tänds
05 Pistol
06 Valborg
07 Tänd Strålkastarna
08 Livets Teater
09 Fri Till Slut
10 Street Hustle
11 Det Tog Så Lång Tid Att Bli Ung
Kandidat till årets fulaste skivomslag
Först ryktades det om ett nytt album. Sen antydde Kevin Shields att My Bloody Valentines återförening inte bara var en nostalgitripp och sa att det mycket väl kunde bli ett nytt album. Det fanns material över från tiden runt “Loveless” som kom ut 1991.
Sen blev det tyst ett tag. Sen sa de att albumet kommer inom några veckor, för i går kväll säga att albumet kommer om 2-3 timmar. Deras annonserande på deras Facebook-sida fick snabbt över 200.000 likes. När klockan passerade midnatt och skivan släpptes så kraschade såklart deras server. Reaktionerna lät inte vänta på sig. Folk drog “skämt” om att deras server är från 90-talet, meme om att deras albumtitel var 403: Forbidden Access. Åh vad jag hatar folk och idioter på Internet vid sådana tillfällen.
Efter 3h ⌘+R på hemsidan så hade jag kommit in på siten 2 ggr, innan den kraschade och jag lyckades aldrig köpa albumet. Räddningen blev som så många gånger förr WHAT.CD. (Hoppas dessutom det här fixar min dåliga ratio).
Halvvägs igenom albumet så är jag absolut inte besviken. Låter nästan som tiden har stått still i 22 år. Deras musik har inte åldrats lika dåligt som t.ex Jesus & Mary Chain. Faktum är att det inte låter som My Bloody Valentine har åldrats alls. Denna skivan kommer gå på repeat i flera veckor framöver.
EDIT
Deras site är uppe igen och det går nu att köpa albumet. 180 grams vinyl + CD och en digital version kostar €30 med frakt till Norge. Skickas 22 februari (födelsdag!) och har 14-28 dagars leveranstid.
Runt milleniumskiftet så gjordes ett pilotavsnitt av The Jon Brion Show, regisserad av ingen mindre än Paul Thomas Anderson. Tyvärr blev det ingen show, och den 43 minuter långa piloten med Elliott Smith föll i glömska.
Nu är det dock på Youtube och det verkar som det är Anderson som ligger bakom det. Fantastiska versioner av Bottle Up & Explode (ackompanjerad av jazzpianisten Brad Mehldau), Waterloo Sunset och Jealous Guy.
1. Son of Sam 2:50
2. Independence Day (also accompanied by jazz pianist Brad Mehldau) 6:55
3. Bottle Up And Explode (also accompanied by percussionist Dan McCarroll) 10:40
4. Everything Means Nothing to Me 14:14
5. Waterloo Sunset (The Kinks) 18:13
6. Jealous Guy (John Lennon) 22:25
7. Trouble (Jon Brion) 27:38
8. Nightime (Big Star) 32:06
9. Happiness 35:22
2012: Japandroids / Joey Bada$$ / The Walkmen / Bill Fay / Veronica Falls / A$AP Rocky / The Weeknd / DIIV / First Aid Kit
Lyssna på 2012: Topp 50 bästa låtarna
10. Joey Bada$$ feat. Capital STEEZ — Survival Tactics
Allt med denna låten överskuggas av den tragiska bortgången av Capital STEEZ som dog på julafton, bara 3 dagar efter Pro Era-kollektivet som både han och Joey var med i hade släppt sitt P.E.E.P: The aPROcalypse. Capital STEEZ rappar på andra halvan av låten och lyfter den rejält. Hans sista tweet, 23 december: The End.
Låten finns inte på Spotify, men lyssna och se på videon här
9. I Was A King — Ferries
Googlar man på I Was A King You Love It Here Review så är den första träffen man får upp ironiskt nog från Teenage Fanclubs fan-forum. Hade man smugit in Ferries på någon av Fannies skivor så hade ingen märkt något. Extra kul såklart att I Was A King är norskt. Och ja, Fannies-fansen på forumet älskar I Was A King.
8. First Aid Kit — Blue
Till slut fick även jag kapitulera för systrarna Söderbergs poppiga folkmusik. Bäst är den Joni Mitchell-doftande Blue, som låter som den kunde varit med på just Blue.
7. The Walkmen — Heaven
Ett band som alltid funnits lite i periferin i mitt medvetande. Men förrutom The Rat så har jag aldrig tagit mig dem till mig och lyssnat in mig. Det var dags nu när bandet fyllde 10 år och släppte albumet Heaven. Ett jämnt och bra album där Heartbreaker, Nightingales, Line By Line och Love Is Luck sticker ut. Allra bäst är dock titelspåret.
6. Veronica Falls — Teenage
Teenage är första singeln från Waiting For Something To Happen. Det är många låtar från det albumet som skulle platsa på topp 10 här, men eftersom skivan inte släpps officiellt förrän om en månad så får det bli Teenage. Ett av mina absoluta favoritband just nu. Sist ett band knockade mig så här var nog Belle & Sebastian och Built To Spill. Det var ett tag sedan.
5. Bill Fay — Jesus, Etc.
Bill Fay? En obskyr singer-songwriter gubbe från London som innan 2012s Life Is People, gav ut sitt senaste album för 40 år sedan. Nu har han på bästa Johnny Cash-vis tagit sig an Wilcos kanske finaste låt, Jesus, etc med en sådan bräcklighet i rösten att man tror han ska gå sönder när som helst.
4. A$AP Rocky feat. Drake, 2 Chainz & Kendrick Lamar — F**ckin’ Problems
Jag kan inte minnas något år då jag har lyssnat så mycket på hip hop och r n’b som 2012. Rocky, El-P, The Weeknd, Miguel, Frank Ocean, Joey Bada$$ osv.
Störst uppmärksamhet fick Frank Ocean, både för sitt fantastiska channel ORANGE-album, men också för han kom ut som bi/gay.
Nästan lika mycket uppmärksamhet fick Kendrick Lamar. Många håller hans album good kid, m.A.A.d city som årets bästa. Ett album jag inte har hunnit lyssna tillräckligt mycket på. Han hann även vara med på flera kollegors låtar och på A$AP Rockys Fuckin’ Problems (med Drake och 2 Chainz) lägger han sista och överlägset bästa versen.
3. DIIV — Doused
DIIV (uttalas Dive) bytte namn från Dive till DIIV för slippa namnbråk med en belgisk artist med samma namn. Namnet tog Zachary Cole Smith från den gamla Nirvana-låten från Incesticide. Att Cole Smith gillar Nirvana alternativt har stort Cobain-komplex är ingen överdrift. När de spelade på Brooklyn Bowl +1 så har han anammat Cobains frisyr och mentalpatient-outfit från Reading-festivalen från 1992.
Från början var DIIV Cole Smiths soloprojekt när han inte var upptagen som live-gitarrist åt Beach Fossils. Föga överraskande har banden en del likheter, även om jag tycker DIIVs krautindie (i brist på bättre label) är mycket mer intressant och bättre.
OBS! Låten bör ses & höras live från tidigare nämnda klipp från Brooklyn Bowl, för göra låten mest rättvisa
2. The Weeknd — The Morning
Trilogy släpptes i november 2012 och är remastrade versioner av The Weeknds 3 tidigare mixtapes som släpptes redan under 2011. På detta sättet fuskar jag in 22-åriga Abel Tesfaye på andraplatsen. The Morning är en av 2012 absolut mest spelade låtar hos mig. Rekommenderar hela första delen (House Of Balloons) med låtar som Wicked Games (upptäckte honom genom nya videon för denna låten), High For This och House Of Balloons / Glass Table Girls.
1. Japandroids — The House That Heaven Built
Årets bästa låt finns på årets bästa album. David Prowse trummande och “Oh, oh, oh, oh, oh, oh, oh, oh” mellan verserna bygger upp låten perfekt innan refrängen. Låten blir ännu bättre live när det är publiken som står för oh:andet och näven i luften. Det är Brians sång och Davids körande / call & response som gör låten så bra och omöjlig att inte ryckas med av.
